Stekta gröna tomater
Fick som sagt filmen "Stekta gröna tomater" i födelsedagspresent, och här kommer filmrecensionen.
Titel: Stekta gröna tomater
Genre: Drama
År filmen släpptes: 1991
Skådespelare: Kathy Bates, Mary Stuart Masterson, Mary-Louise Parker, Jessica Tandy
Handling:
"Stekta gröna tomater" är en sådan där film med två berättelser, en som utspelar sig i "nutid" och en som är en berättelse i den berättelsen (nutidshandlingen är alltså ramberättelse). Ramberättelsen handlar om hemmafrun Evelyn Couch, som bor i den amerikanska södern och har dåligt självförtroende, är smått överviktig och olycklig i sitt äktenskap som går på tomgång (d.v.s. extremt tråkigt).
Hon går på något slags gruppövningar i självförtroende för kvinnor tillsammans med en väninna. Det är tänkt att hon på så sätt ska "rädda" sitt äktenskap, men det hela är ganska mycket båg.
Tillsammans med sin man åker hon för att besöka en gammal faster till honom på ett äldreboende. Eftersom fastern inte är särskilt förtjust i henne blir hon tvungen att sitta i väntrummet, där hon träffar en av patienterna, en gammal dam som presenterar sig som Ninnie. Ninnie börjar snart att berätta en historia för Evelyn, som handlar om två unga kvinnor som Ninnie kände som ung, någon gång på 30-talet.
Ninnys berättelse är alltså berättelsen i berättelsen. Evelyn kommer tillbaka och besöker Ninny flera gånger, vänskapen mellan dem växer, Ninny berättar vidare och hjälper genom sin berättelse upp Evelyns självfötroende.
När Ninny berättelse tar sin början är det sommar i 30-talets amerikanska söder, och hos en av de mer välbärgade familjerna firar man att ett av syskonen i huset snart ska gifta sig. Yngsta dottern, den ca 10 år gamla Idgie Threadgoode, är däremot inte så lycklig eftersom hon då kommer bli tvungen att vara finklädd. Hon är nämligen ett riktigt busfrö som inte trivs i klänning, och hennes bästa kompis är hennes några år äldre bror Buddy Threadgoode.
Buddy å sin sida är kär i Ruth. När Buddy, Ruth och Idgie är ute och promenerar tillsammans sker en olycka och Buddy omkommer ( ytterst hastigt och lustigt, för den som inte är förberedd på den abrupta vändningen in historien). Ruth åker hem till sig igen (hon var bara där och hälsade på med anledning av bröllopet), och Idgie är förstås förkrossad. Några år senare kommer Ruth tillbaka. Idgie är fortfarande en riktig pojkflicka, hänger mest på den lokala krogen och spelar kort tillsammans med männen där, och håller sig annars ganska mycket för sig själv. Hennes mamma hoppas att Ruth ska kunna vara ett gott inflytande på henne och ger Ruth uppgiften att försöka bli vän med Idgie och få lite fason på henne.
Idgie är först ganska avigt inställd till Ruth, men töar så småningom. Inte för att Ruth lyckas få någon vidare fason på Idgie. Det är snarare Idgie som påverkar Ruth. Här, i boken, var det visst lite mer mellan dem än bara vänskap. Och även om de är väldigt tajta i filmen också så framgår det aldrig utan lämnas ganska tvetydigt. Så man kan tolka det lite som man vill. Hursomhelst, resten av filmen handlar om deras liv och leverne tillsammans (de driver ett café tillsammans), om rasmotsättningar i södern, och om hur Idgie anklagas för att ha mördat Ruths man (som Ruth lämnat eftersom han slog henne och var ett as rent allmänt).
Tycket det var en trevlig film, bra story och så vidare.
Eftersom det inte går att bädda in trailers längre (suck), så får jag nöja mig med att lägga upp bilder.
Titel: Stekta gröna tomater
Genre: Drama
År filmen släpptes: 1991
Skådespelare: Kathy Bates, Mary Stuart Masterson, Mary-Louise Parker, Jessica Tandy
Handling:
"Stekta gröna tomater" är en sådan där film med två berättelser, en som utspelar sig i "nutid" och en som är en berättelse i den berättelsen (nutidshandlingen är alltså ramberättelse). Ramberättelsen handlar om hemmafrun Evelyn Couch, som bor i den amerikanska södern och har dåligt självförtroende, är smått överviktig och olycklig i sitt äktenskap som går på tomgång (d.v.s. extremt tråkigt).
Hon går på något slags gruppövningar i självförtroende för kvinnor tillsammans med en väninna. Det är tänkt att hon på så sätt ska "rädda" sitt äktenskap, men det hela är ganska mycket båg.
Tillsammans med sin man åker hon för att besöka en gammal faster till honom på ett äldreboende. Eftersom fastern inte är särskilt förtjust i henne blir hon tvungen att sitta i väntrummet, där hon träffar en av patienterna, en gammal dam som presenterar sig som Ninnie. Ninnie börjar snart att berätta en historia för Evelyn, som handlar om två unga kvinnor som Ninnie kände som ung, någon gång på 30-talet.
Ninnys berättelse är alltså berättelsen i berättelsen. Evelyn kommer tillbaka och besöker Ninny flera gånger, vänskapen mellan dem växer, Ninny berättar vidare och hjälper genom sin berättelse upp Evelyns självfötroende.
När Ninny berättelse tar sin början är det sommar i 30-talets amerikanska söder, och hos en av de mer välbärgade familjerna firar man att ett av syskonen i huset snart ska gifta sig. Yngsta dottern, den ca 10 år gamla Idgie Threadgoode, är däremot inte så lycklig eftersom hon då kommer bli tvungen att vara finklädd. Hon är nämligen ett riktigt busfrö som inte trivs i klänning, och hennes bästa kompis är hennes några år äldre bror Buddy Threadgoode.
Buddy å sin sida är kär i Ruth. När Buddy, Ruth och Idgie är ute och promenerar tillsammans sker en olycka och Buddy omkommer ( ytterst hastigt och lustigt, för den som inte är förberedd på den abrupta vändningen in historien). Ruth åker hem till sig igen (hon var bara där och hälsade på med anledning av bröllopet), och Idgie är förstås förkrossad. Några år senare kommer Ruth tillbaka. Idgie är fortfarande en riktig pojkflicka, hänger mest på den lokala krogen och spelar kort tillsammans med männen där, och håller sig annars ganska mycket för sig själv. Hennes mamma hoppas att Ruth ska kunna vara ett gott inflytande på henne och ger Ruth uppgiften att försöka bli vän med Idgie och få lite fason på henne.
Idgie är först ganska avigt inställd till Ruth, men töar så småningom. Inte för att Ruth lyckas få någon vidare fason på Idgie. Det är snarare Idgie som påverkar Ruth. Här, i boken, var det visst lite mer mellan dem än bara vänskap. Och även om de är väldigt tajta i filmen också så framgår det aldrig utan lämnas ganska tvetydigt. Så man kan tolka det lite som man vill. Hursomhelst, resten av filmen handlar om deras liv och leverne tillsammans (de driver ett café tillsammans), om rasmotsättningar i södern, och om hur Idgie anklagas för att ha mördat Ruths man (som Ruth lämnat eftersom han slog henne och var ett as rent allmänt).
Tycket det var en trevlig film, bra story och så vidare.
Eftersom det inte går att bädda in trailers längre (suck), så får jag nöja mig med att lägga upp bilder.
Glad Påsk
Sitter här, arla morgonstund (klockan är tio i sju) och stör mamma som ligger och sover i soffan. Vet inte hur det kommer sig, men hon har börjat sova där.
Nå. Vi har inte firat påsk så värst mycket, utom att det var god mat och gino igår, och att vi har en förträfflig back påskmust i hallen. Har en flaska påskmust bredvid mig på skrivbordet. I det här huset verkar det alltid finnas en möjlighet att vara onyttig.
Tycker om vårvädret. Mitt hår har blivit kortare igen (hej ägghuvud) och jag har köpt två par byxor, en skjortblus och en lång bå kofta. Så att nu är jag i och för sig inte redo att möta våren, eftersom det skulle behövas även ett par jeans och ett par snygga, som jag kallar det "jobbyxor", en t-shirt och kanske ett par sådana där knälånga byxor för det. Men nästan.
Å andra sidan ska man aldrig överskatta värmen, får då blir man förkyld, som bekant.
Det är något nästan märkligt med den där änden av perrongen på T-centralen, som gör att jag träffar folk jag känner där i tid och otid. Förut tyckte jag illa om att vänta där, för det var så himla fult och ödsligt. Nu är jag mer vänligt inställd till pendeltågsstationen. Å andra sidan kan det ju bara ha varit kylan.
Jag drömde något konstigt om att jag var i sjunde harry potter-filmen. Dumbledore var död och det var farligt att åka till Hogwarts eftersom det fanns onda elever där (slytherins) som fritt kunde bryta regler och skada andra elever, och även vampyrelever tillåtits att komma dit. Jag fick syn på Malfoy som låtit sig "bitas" och satt på Hogwatsexpressen och pratade med några vampyrvänner om vilka deras nya offer skulle bli. Hann tänka att "borde inte lärarna varna elever för riskerna med att komma till skolan nu?", innan jag vaknade.
Nu har mina syskon kommit ned och letar påskägg. Jag som trodde att vi inte skulle fira påsk. Så fel man kan ha.
Gillar rihanna, plötsligt. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur det skulle låta om hon faktiskt fick en låt som var riktigt bra att sjunga, och lite bättre instrument bakom sig. För hon kan ju sjunga. Aja.
"Shot a man down" is nice.
Jaja, hade tänkt skriva den där filmrecensionen nu, men för det krävs det väl ett nytt inlägg.
Sist och slutligen vill jag bara säga att Jan Stenmark gör roliga bilder.
Nå. Vi har inte firat påsk så värst mycket, utom att det var god mat och gino igår, och att vi har en förträfflig back påskmust i hallen. Har en flaska påskmust bredvid mig på skrivbordet. I det här huset verkar det alltid finnas en möjlighet att vara onyttig.
Tycker om vårvädret. Mitt hår har blivit kortare igen (hej ägghuvud) och jag har köpt två par byxor, en skjortblus och en lång bå kofta. Så att nu är jag i och för sig inte redo att möta våren, eftersom det skulle behövas även ett par jeans och ett par snygga, som jag kallar det "jobbyxor", en t-shirt och kanske ett par sådana där knälånga byxor för det. Men nästan.
Å andra sidan ska man aldrig överskatta värmen, får då blir man förkyld, som bekant.
Det är något nästan märkligt med den där änden av perrongen på T-centralen, som gör att jag träffar folk jag känner där i tid och otid. Förut tyckte jag illa om att vänta där, för det var så himla fult och ödsligt. Nu är jag mer vänligt inställd till pendeltågsstationen. Å andra sidan kan det ju bara ha varit kylan.
Jag drömde något konstigt om att jag var i sjunde harry potter-filmen. Dumbledore var död och det var farligt att åka till Hogwarts eftersom det fanns onda elever där (slytherins) som fritt kunde bryta regler och skada andra elever, och även vampyrelever tillåtits att komma dit. Jag fick syn på Malfoy som låtit sig "bitas" och satt på Hogwatsexpressen och pratade med några vampyrvänner om vilka deras nya offer skulle bli. Hann tänka att "borde inte lärarna varna elever för riskerna med att komma till skolan nu?", innan jag vaknade.
Nu har mina syskon kommit ned och letar påskägg. Jag som trodde att vi inte skulle fira påsk. Så fel man kan ha.
Gillar rihanna, plötsligt. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur det skulle låta om hon faktiskt fick en låt som var riktigt bra att sjunga, och lite bättre instrument bakom sig. För hon kan ju sjunga. Aja.
"Shot a man down" is nice.
Jaja, hade tänkt skriva den där filmrecensionen nu, men för det krävs det väl ett nytt inlägg.
Sist och slutligen vill jag bara säga att Jan Stenmark gör roliga bilder.
